Tuure Lehén

Tuure Valdemar Lehén, född 28 april 1893 i Jämsänkoski, död 12 oktober 1976 i Helsingfors, var en finländsk politiker.

Biografi

Lehén var sekreterare i folkdelegationen under finska inbördeskriget 1918 och deltog i grundandet av Finlands kommunistiska parti i Moskva samma år. Efter de rödas nederlag i inbördeskriget flydde Lehén till Sovjetunionen, där han genomgick militärutbildning. Han arbetade sedan för Komintern, bland annat i Tyskland och i Spanien under inbördeskriget. 1939 var Lehén inrikesminister i Terijokiregeringen under Otto Ville Kuusinen. 1940–1946 var han rektor för universitetet i Petrozavodsk.

Lehén återvände till Finland 1946 och arbetade för förlaget Kansankulttuuri. Genom sina tolkningar av Marx och Engels kom han att bli en av den marxistiska rörelsens ledande teoretiker i Finland.

Han var 1923–1933 gift med Hertta Kuusinen. Tillsammans fick de en son som avled 18 månader gammal.

Lehén är begravd på Malms begravningsplats i Helsingfors.^[1]

Bibliografi

• Työväenluokan maailmankatsomus (1950)
• Kansa ja valtio (1952)
• Kommunismin joukkovaikutuksen syyt (1961)
• Punaisten ja valkoisten sota (1967)

Källor

Uppslagsverk

• Lehén, Tuure i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Noter