Marco Polo-broincidenten

Marco Polo-broincidenten
Del av andra kinesisk-japanska kriget
Ägde rum 7 juli–9 juli 1937
Plats Nära Peking, Republiken Kina
Resultat
  • Japanska attacken slogs tillbaka[1]
  • Början av fullskalig invasion av Kina under andra sino-japanska kriget
  • Stridande
    Republiken Kina Nationella revolutionära armén, Republiken Kina Japanska imperiet Kejserliga japanska armén, Kejsardömet Japan
    Befälhavare och ledare
    Republiken Kina Song Zheyuan
    Republiken Kina Qin Dechun(秦德純)(Pekings borgmästare, general)
    Japanska imperiet Kanichiro Tashiro
    Styrka
    ~100 vid stridens början[2] därefter kraftigt förstärkt 5 600[3]
    Förluster
    Alla utom 4 soldater av den ursprungliga styrkan dödades i strid[2] Okänt
    v  r
    Andra kinesisk-japanska kriget
    Större sammandrabbningar i fetstil
    Började 1931-1937
    Mukden - Manchuriet - (Jiangqiao - Nenjiangbron - Chinchow - Harbin) - Shanghai (1932) - Pacificeringen av Manchukuo - Rehe - Kinesiska muren - Inre Mongoliet - (Suiyuan)
    Började 1937–1939
    Marco Polo-bron - Beiping-Tianjin - Chahar - Shanghai (1937) (Sihangmagasinet) - Beiping-Hankou-järnvägen - Tianjin-Pukou-järnvägen - Taiyuan - (Pingxingguan) - Xinkou - Nanjing - Xuzhou - Taierzhuang - N.-Ö.Henan - (Lanfeng) - Amoy - Chongqing - Wuhan - (Wanjialing) - Canton - (Hainan) - Nanchang - (Xiushuifloden) - Suixian-Zaoyang - (Swatow) - Changsha I - S.Guangxi - (Kunlunpasset) - Vinteroffensiven - (Västra Suiyuan) - (Wuyuan)
    Började 1940–1942
    Zaoyang-Yichang - Hundra regementen - N. Vietnam - C. Hupei - S.Henan - W. Hopei - Shanggao - S.Shanxi - Changsha II - Changsha III - Yunnan-Burma-vägen - (Toungoo) - (Yenangyaung) - Zhejiang-Jiangxi - Sichuaninvasionen
    Började 1943–1945
    W.Hubei - N.Burma-V.Yunnan - Changde - Ichi-Go - C.Henan - Changsha IIII - (Hengyang) - Guilin-Liuzhou - V.Henan-N.Hubei - V.Hunan - Guangxi II

    Marco Polo-broincidenten, i sydvästra Peking, eller Lugoubron som den kallas av kineserna, anser de flesta historiker vara inledningen till det andra kinesisk-japanska kriget.

    Den 7 juli 1937 utförde ockuperande japanska trupper en rutinövning vid den muromgärdade staden Wanping, sydväst om Peking, under hård kontroll av kinesiska soldater. Trupperna var många, och japanerna kunde inte hålla reda på alla, och missade att en ung japansk soldat sprang ifrån sina officerare och in i staden för att gömma sig. Han antogs ha deserterat, men det passade de japanska generalerna utmärkt. Japan hade varit en hårsmån ifrån att attackera Kina, men hade ingen riktig anledning att gå in. En ursäkt som nu kom serverad. Den japanske befälhavaren bad om att få tåga in i Wanping och leta rätt på soldaten, men kineserna avböjde. De var rädda att japanerna skulle luras och anfalla istället, något de inte ville riskera. Resultatet blev inte i deras favör. Kineserna fick en ny chans att acceptera, men svarade inte då heller. Vid midnatt började japanerna bombardera staden med sitt artilleri och strid bröt ut i staden. Den kinesiska styrkan som försvarade staden uppgick bara till 100 man och slogs ut varefter japanska styrkor tog kontroll över Wanping och Marco Polo-bron. Tillströmmande kinesiska förstärkningar som översteg de japanska trupperna i antal tvingade japanerna att dra sig tillbaka.

    Referenser

    Noter

    1. ^ 中国历史常识 Common Knowledge about Chinese History ss. 185 ISBN 962-8746-47-2
    2. ^ [a b] 中国历史常识 Common Knowledge about Chinese History ss. 185 ISBN 962-8746-47-2
    3. ^ Japanese War History library (Senshi-sousyo)No.86 [Sino-incident army operations 1 until 1938 Jan.] s. 138

    Tryckta källor

    • Crowley, James B. (1966) (på engelska). Japan's quest for autonomy: national security and foreign policy, 1930-1938. Princeton, N.J.. Libris 828534