David Stockman

David Stockman i Leonora

David Georg Stockman, född 30 november 1879 i Göteborg, död 2 december 1951 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk hovsångare (tenor), målare och skulptör.

Biografi

Han var son till emigrationsombudsmannen Peter Herman Alfrid Stockman och Erika Christina Olsson och från 1922 gift med Helny Maria Vilhelmina Westerberg. Stockman utbildade sig först till möbelskulptör och tilldelades en silvermedalj för sitt konsthantverk vid Stockholmsutställningen 1897. Efter att han flyttat till Stockholm fick han anställning vid Emil Lindens operettsällskap och efter turnéer och sångstudier i in- och utlandet debuterade han vid Kungliga Teatern 1906 som Wilhelm Meister i Mignon. Bland roller märks titelrollerna i Gounods Faust, Romeo och Julia samt Offenbachs Hoffmanns äventyr. En annan roll var Don José i Bizets Carmen. Han tillförde repertoaren även tyngre partier som titelrollen i Wagners Lohengrin, Walther von Stoltzing i Mästersångarna i Nürnberg och titelrollen i Parsifal. Han var engagerad vid teatern fram till 1942 och därefter verksam som sångpedagog och konstnär.

Som konstnär medverkade han med bilkonst i bland annat Skådespelarnas egen utställning som visades på Fahlcrantz konstsalong i Stockholm 1937. Några andra som också medverkade vid utställningen på Fahlcrantz konstsalong i Stockholm 1937 var sångaren Arvid Petersén och operasångaren Gustaf Sjöberg.

David Stockman är begravd på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.[1]

Priser och utmärkelser

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1934 Niccolò Paganini Paganini
Paul Kneppler, Beda Jenbach och Franz Lehár
Harry Stangenberg Oscarsteatern[2]

Diskografi

  • Erik i Den flygande holländaren. 1912. Wagner in Stockholm. Bluebell ABCD 091

Referenser

  • Hagman, Bertil (1991). ”Tenoren med silverrösten : 40 år sedan David Stockman gick bort”. OV-revyns årsbok (Stockholm : Operavännerna, 1989-1998) 1990/91,: sid. 131-143. ISSN 1100-8415. ISSN 1100-8415 ISSN 1100-8415.  Libris 8196006
  • Sohlmans musiklexikon : nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. 4, Oratorium-Öververk. Stockholm: Sohlman. 1952. sid. 942. Libris 8198861 
  • Svenskt konstnärslexikon del V, sid 270, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293

Noter

  1. ^ SvenskaGravar
  2. ^ Rosengren, Margit (1948). Oförgätligt glada stunder...: Ett livs roman i få sekunder. Stockholm: C. E. Fritzes bokförlag AB. sid. 198. Libris 784760 


Externa länkar